Jag längtar året om att få snaska i mig den salta gurkan. Tyvärr är tiden kort.
Hållbarheten av godsakerna är endast någon månad och tillgången kortare än så, endast ett par veckor.
Plockade av klara bönor häromdagen och förvällde, på med lite salt och smör, så gott.
Nog är det något visst med det man odlar och lägger in själv.
Att göra mat från grunden blir godare. Mycket godare.
Höst ja, det går bara fortare och fortare med åren. Förr var sommarlovet en evighet, nu kommer sommaren en dag och nästa dag är den förbi.
Gick igenom lite kort nu ikväll, hade lovat syster ett gammalt kort. Kom över ett brev jag fått av mor min, det var från mormor skrivet 1973. Det är vid sådana tillfällen man börjar fundera på livet, vad hände?
Tänker ofta tillbaka nuförtiden,
Idag på hemvägen på tåget började en herre prata med mig när jag satt och stickade, inget ovanligt egentligen alla pratar med mig. Men vi kom in på livets gåta bland annat, han hade precis opererat bort sin ena njure, cancer.
Tankar, rädslan och oron. Livet är skört.
Det var trevligt med sällskap, tack Anders.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar